Mont-olivet 2000 och det borgliga perspektivet

Clos du Mont-olivet 2000 släpptes tillsammans med 2004:an och 2007:an i början av året av den pigga importören Origo-wine. Vi köpte på oss av främst 07:an som vi återkommer med provsmak av senare. Idag var det dock 2000 som gäller. Ljus tegelröd färg med dragning åt lila. Nosen bjöd på fina toner av både gräs, jord och kryddor. Smaken var inte så expressiv (Malin sa tunn...) men eftersmaken gav ett ganska brett spektrum av torkade örter. Nja, betyget blir gott men inte extasiskt, hade nog hoppats på lite mer. (88)

Efter jag tog bilden på flaskan kom jag på att man ska ju inte fota utan en bakgrund direkt bakom flaskan, motsatsen blir (enligt min före detta filmvetarlärare) ett borgligt perspektiv -vilket skulle spoilera mina chanser att bli vinfotograferingens nya Godard ...

Finca Sandoval 2005 och Loimer Steinmassl 2008

2005 Finca Sandoval (247 kr) är från La Mancha, med 76% Syrah med sällskap av två lokala druvor, 13% Monastrell och 11% Bobal. Förra smakprovet för ett par år sedan var rejält knutet men har nu öppnat upp sig rejält. Saftigt, med både bär, curry och mint (eller Eukalyptus?) Tyvär var detta min sista flaska, och den enda jag öppnade inom drickfönstret... (93)

Loimer, Steinmassl Riesling DAC Reserve 2008 släpptes 1/3 och finns fortfarande kvar i vinkällarbutikerna. Har en silvrig blekgul färg. I näsan får man först ett litet stänk av petroleum följt av granit, citrusfrukter och citrusskal. Smaken bjuder på härlig rieslingfrukt i en mineralig torr, ren stil. Perfekt som Aperitif! (92)

Wines of Portugal

ViniPortugal bjuder in till med en genomkörare av viner från främst 2007.

Som vanligt är det lite vanskligt att tycka till på sådana här massprovningar, det är både stimmigt, småtrångt och dagen till ära serverades det starka ostar som la en viss arom över hela eventet. En del producenter saknade svensk representation, medans andra (Typ Ramos) redan säljer ganska bra. En del intryck samlade jag ändå ihop under de två timmarna:

Av de provade producenterna var det en hel del likriktade Touriga nacional, touriga franca och tinta roriz-baserade viner. Ett problem var att en del producenter (exempelvis Passadouro, Chocapalha, Fiuza) hade svårt att få någon egentlig karaktär genom druvornas tjocka lager av mörka frukter.

I förväg hade mest sett fram emot Pintas och Pintas Character från Wine&Soul men där var butiken helt stängd. Strukturen kändes nästan som lacknafta och smaken var helt frånvarande. Smakar säkert kanon om en 5-10 men det var omöjligt att se något av det idag. Deprimerande var ju också att Fonseca inte hade med sig någon port utan bara Periquita, konstigt beslut.

Två favoriter
Quinta do Vallado
Reservan som görs på över 25 olika druvor bjuder på en mycket intressant profil med både lakritsfiskar och dillspad (innehöll 20% Tinta Roriz). Ganska lätt i stilen trots 17 månader i franska fat. 70-åriga stockar. Komplex, spännande och mycket god!

Quinta de silva
Har ju naturligtvis en bra port, men idag föll jag för deras torra röda "Quinta do Noval". Görs på klassisk portvinsblandning men lyckas skapa ett välbalanserat vin med både lättillgänglighet och elegans. Kan säkert ligga några år men funkade perfekt nu. Hade en fin eftersmak av söta bär som man kunde sniffa länge på trots bara en droppe kvar i glaset...

Good or great?

Kvinnan som ritar kanske världens tråkigaste serier (med vintema) skriver riktigt bra i Food&Wine. Senaste krönikan diskuterar Good och great ur flera perspektiv.

Läs Is Greatness Overrated?

Saint Cosme Gigondas 2007

Parker ger hela 93 p och skriver att vinet har "sublime elegance", själv får jag mer känslan av att gasen sitter i botten och bara öser på av mörk 2007-Rhônefrukt. Trevligt indeed, men jag kanske egentligen vill ha någon mer "sublime elegance" istället för "massive layers of fruit"... AFVE håll er undan!

Christmann IDIG 2008

Ur enjoys vinbukett under februarisläppet högg jag spontant några Christmann Mandelgarten och IDIG. Börjar idag direkt med en IDIG för att se om jag ska behålla mina resterande 3 eller köpa på mig lite mer Saint Cosme... Doften är pur Rieslingglädje med både finess och en liten gnutta bensin. Smaken bjuder på en hel del citrustoner men också en hel del skalbitterhet. Munnen fylls av nästan intellektuella mineralfrukter. Härligt! Vi behåller och kanske väntar några år tills nästa korkas upp. 92.

Förövrigt har Christmann en rätt jobbig hemsida (vänstermenyn är erratic) dessutom inte uppdaterad. Och om man nu startar en hemsida för sitt vineri kan man väl åtminstone skriva något om de viner man producerar? Det enda lite roliga de hade var en lagenkarte, vilket kanske inte säger så mycket men hey, det är ju alltid kul med markerade rektanglar på kartor (jag önskar att jag vore mer ironisk här...). Håll till godo med den, någon bild på flaskan blir det inte (den ser ganska vanlig ut)

Fiancée och épouse...

Dagens vin blev Barroche fiancee 2005. Som vanligt borde man väl legat lågt och väntat fem år till men korkskruvsnyfikenheten blev för stor, i synnerhet då man lagat en marvelous jordärtskocksgratäng med lamm. Vilket som, öppnar upp flaskan några timmar i förväg óch hällar sedan förväntansfullt upp. Initiallt känns glaset ganska lätt med en ganska så röd frukt jämfört med provad flaska från förra året. Ökar lite i kraft med mer mörka frukter ju längre kvällen går. Nosen bjuder på finsk lakrits, kött, och kola. Smaken tar stryptag om halsen och trycker fram frukten som är intensiv men lite påträngande(decanter hade sagt "gout americain")... Syran känns lite låg för att detta ska kännas tillräckligt fräsht för mig. Well, helt okej för att vara infanticide. vi säger väl 90+ (för övrigt lite jobbigt att behöva köra med + och - när man har 100p att gå på...)